Tårar blir till is

Jag vet inte vem jag är längre. Jag vet inte hur jag har kunnat bli denna personen som jag just nu är. Det är inget jag är stolt över och det är inget jag kan göra åt det. Jag har blivit en person som gör allt som jag verkligen hela livet har försökt att dra mig ifrån. Jag trivs absolut inte med mig själv. Jag vill bort från detta, men just nu finner jag inte någon annan väg. En smärta så stor att den har tagit över mig. Ingen ser mig längre som den spralliga och alltid glada tjejen. Nu är jag den tomma, utan leende och utan hjärta. Jag vill säga förlåt till alla som jag har sårat, det har inte varit min mening. Och det kommer inte att vara min mening. Just nu hittar jag inte vägen...jag vinglar mig fram mellan något mörkt och något ännu mörkare. Vägen fram är lång men till slut ska även jag ta mig förbi den. Alla kärlek till er mina underbara vänner <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0